Fru Bergström

Gosse vad bra det går. Dricker klara drycker som äppeljos, saft, vatten och buljong. Det smakar fint! Tiden går fort, jag har två rumskamrater som också opererade sig igår så vi pratar på rätt friskt. Skönt att få ventilera lite om bakgrund, nuläge och framtidsplaner och drömmar.

Jag får smärtlindring med jämna mellanrum så jag har inte ont förutom små korta hugg i sidan ibland. Jag träffade kirurgen idag. Operationen hade gått förträffligt och förvånansvärt snabbt; 45 minuter.

Bekännelse: Jag hade inte mycket fett kring levern så thaibuffen jag åt i förrgår hann inte sätta några spår! :-P

Det blev alltså lite riktigt käk innan operationen. VEM skulle inte passa på att äta det godaste de vet innan det för alltid är slut med det??? Okej, ni är några lydiga människor där ute i landet, men jag tillhörde alltså inte dom. Proteiner och grönsaker gjorde ingen skada. JAAA nudlar och vårrullar hör också till protein en gång som denna!!! =)  =) =) .

Det där var då, nu är nu och NU längtar jag tills det börjar ticka på nedåt på vågen.

Kl 17.00, 5 timmar efter operationen klev jag ur sjukhusfracken och satte på mig mina egna kläder (pk=påklädd). Sen tog jag ett varv till fots och kollade in avdelningen inkl uteterrassen o kylskåpet; not. (ug=inte ungdomsgård dumsnutar utan uppegående). Ålandsfärjan går precis iväg från kajen nu och tutar förfullt och jag kommer osökt att tänka på smörgåsbordet. Inte med längtan eller ångest utan det känns helt enkelt bra att aldrig mer kunna äta fulla tallrikar med förrätt- varmrätt och efterrätt! Jag ska ju bli normalviktig nu, vilken lycka. Kunna böja sig obehindrat, klippa tånaglarna utan att riskera syrebrist, ev. slippa de sporadiska smärtorna i vänster höft, minska värken/svullnad höger fotknöl, få på mig flygplansbältet utan skohorn, orka med hus och hem bättre, baka mindre mm mm. För Er som undrar över lillskruttan så har hon det bra hos Tina, alt farmor/farfar, Fredrik, alt. mormor. Båda gångerna jag har ringt så har jag hört nannannanna vilket betyder; ge mig något att stoppa i munnen mat, kaka eller napp; what ever. Ingen sympati där inte. Nu tutar färjan igen, på morsespråk tror jag!! "Adjö matvrak, välkommen du blivande smalis" <3

Ersta sjukhus, avdelning 3. Det låter som om jag kommer att flytta in för alltid.

Väntetiden blev lång innan någon kom och tog emot mig. Det var säkert 30-40 minuter efter utsatt tid. Jag trodde att de gav mig chansen att ångra mig, men jag väntade troget kvar. Nu skulle det ske.

Till sist kom en syster och började förhöra mig om jag hade duschat, ätit några mediciner osv. Jag fick en hel kopp med piller som jag fick svälja med med mycket lite vatten. Gött på fastande mage!! Sen blev jag förpassad till min sjukhussäng och de vackra operationskläderna.

Det ser inbjudande ut va?



Nu var väntetiden slut. Det gick himla snabbt bara jag hade klätt mig.

In i en ny operationssal, folk överallt, slangar, sprutor, spänna fast ben, frågor hit och frågor dit. Zzzzzzzzzzzzz.

Jag vaknade upp, hade ont, det var jobbigt, folk tjatade på mig att jag skulle vakna, skulle gå upp och kissa.... låt mig sova!!!!!!!!! Nu var det försent att ångra sig alltså.

Jag var fullproppad av smärtis, men lyckades ändå fota min nuna!! Snacka om att vara tekniknörd när man på uppvak lyckas ta kort på sin snurriga uppsyn!!


Mer om postop:
Nu är oprationen gjord. Jag har legat på uppvak och har kommit tillbaka till avdelningen igen. Fick smärtlindring och något mot illamåendet när jag vaknade. Ganska raskt jagade dom upp mig ur sängen för att kissa i en grön läcker behållare, på toa. Illamåendet tilltog och med spystruten som bäste vän knatade jag tebax till sängen. Ny är det syrgas som gäller inatt och det är så äckligt, men men. Har suttit uppe i fåtölj någon timme och slumrat, är såååå trött. Pulsen låg på 47 när ssk kollade nyss, så jag fick lägga mig i sängen, thank you Jesus. Några teskedar vatten har jag fått dricka, detta 4 timmar efter op. Jag är torr som en öken, ja i munnen då... Humorn också kan tänkas. Nu ni, nu börjar det lättare livet. Lätt o lätt blir det nog inte men lättare på vågen. Imorgon ska jag få buljong, äppeljos och annat mumsigt. Tänk vad allt är relativt!!
De här tingesterna var mina bästa vänner timmarna efter operationen

Det var andningpipen för att öka syresättninge och så var det tussen att badda munnen med!! Tänk vilka värderingar man kan få efter en operation (operationen tog bara 45 minuter enl. kirurgen, vilket var mycket snabbt tydligen. Hoppas han inte glömde något där inne).

Puss mina vänner.

Så var det snart dax! Det här gick ju snabbt. Har nu nogsamt tvagat mig från topp till tå både igår och nyss. Nu ska kusinen som härbergerat mig även skjutsa in mig till sjukhuset; så snällt.
Hemma hos kusinen härbärgeras de mest fasansfulla husdjuren du kan tänka dig, bl.a denna:

Även en mindre variant som absolut inte var liten. En fladdermus. Ja you name it och hon har eller har haft detta djur!!

Dessutom äger hon en häst som vi tittade till. Till och med jag var in i hagen, tro det eller ej. Men jag var ganska skraj, det ska jag erkänna. Ville inte gärna komma bakom och riskera en spark så här dan före dopparedan.
 

Inför operationen: Jag är inte nervös men lite illamående!?! Nåväl, nu finns ingen återvändo. Håll tummarna att kirurgen är pigg, utvilad och nykter. Jag ger ett livstecken efter operationen, ching ching.

Träffade tre andra tjejer som också ska operera sig idag. Den ena efter mig imorgon och de andra två på torsdag. Vi fick en gemensam information om hygien före op, dvs dusch o hårtvätt ikväll och imorgon bitti. Info om djupandning efter op. Vägning och mätning. Möte med narkosläkaren som var en tjej. Nu känner jag mig lugn. Först ut är jag också, känns bra det med. Nu blir det Stockholm City några timmar!!

Ja ni, mina vänner..... 2 veckor med modifast resulterade i -6 kg. Första veckan var ju en raketvecka med -5 men den här sista var usel!!! Fast iofs ett genomsnitt på tre kg per vecka är helt okej! Problemet andra veckan var att jag inte fick i mig alla påsarna. Men men nu är den pärsen över. Nu börjar nästa ;-)

Jag sitter på tåget påväg mot kungliga hufudsraden. Där väntar ett besök med en narkosläkare samt lite provtagning inför morgondagen. Vad händer i morgon då? Jo då lägger jag mig under kniven och gör en gastric bypass operation. Jag har helt enkelt fått nog!

Att vara fet ett helt liv är inte roligt. Att behöva banta ett helt liv är tortyr. Att misslyckad gång på gång knäcker mig mentalt. Jag har till slut insett att jag behöver hjälp! Vad jag kan minnas var jag tjock redan i lågstadiet, tjock och lat! Sen fortsatte det. Innan jag slutade gymnasiet vägde jag över 100 kg. Inte kul för en tonåring. Övervikten gjorde det jobbigt att röra på mig vilket resulterade i att jag inte gick ned. Jag började att jobba, fick egna pengar och kunde köpa allt gott som pizza o godis... Mums vad gott, tick tick på vågen. Jag träffade Roine och kärleksmys resulterade i ännu mera fläsk runtom min redan alltför feta lekamen. Visst har jag gått ner under årens lopp, senast inför IVFn; 35 kg, sen efter missfall, graviditet o förlossning +16 kg igen, stön. Hopplöst!!!

Endast 2-5% klarar att bibehålla sin viktminskning som är gjord på egen hand. Det är den fakta som gjorde att jag slutligen bestämde mig! Jag har sedan Ida föddes försökt att gå ner i vikt för att få göra en ny IVF. Ett helt år har gått men jag fixar det inte den här gången. Den biologiska klockan tickar och pressen blir allt större för var dag som går. I augusti skulle ägget sättas in var det tänkt, men jag är för fet. Hela livet har denna vikt begränsat mig och mina drömmar. Nu får det bli ett slut på det. Operationen innebär att jag måste vänta ytterligare ett år innan jag får bli gravid igen men om jag skulle försöka på egenhand och återigen inte klarar set så kanske vi aldrig kommer till skott.... Det här känns rätt!

Jag beslutade mig för en månad sen och nu händer det. Det blir ytterligare en månad med flytande föda men då är utbudet desto större än Modifast vilket känns befriande skönt. Allt är inte negativt med min övervikt. Jag har blivit stark av motgångarna! Jag är en kämpe, precis som Åsa skrev i en kommentar. Jag har fått lov för att hålla näsan över vattenytan! Jag har fått lov att kämpa för att få det jag vill och det stärker när jag har lyckats! På något konstigt sätt uppnår jag de flesta målen jag har satt upp, hur omöjligt det en verkar! Nu ska jag klara att nå mitt mål att bli normalviktig vilket för mig är 74 kg.

Startvikt den 10/8: 118 kg
Vikt efter modifast 23/8: 112
38 kilo kvar då...... :-)
Kan jag fixat'
KLART JAG KAN!!!