Resultat och fortsättningen
Ja ni, mina vänner..... 2 veckor med modifast resulterade i -6 kg. Första veckan var ju en raketvecka med -5 men den här sista var usel!!! Fast iofs ett genomsnitt på tre kg per vecka är helt okej! Problemet andra veckan var att jag inte fick i mig alla påsarna. Men men nu är den pärsen över. Nu börjar nästa ;-)
Jag sitter på tåget påväg mot kungliga hufudsraden. Där väntar ett besök med en narkosläkare samt lite provtagning inför morgondagen. Vad händer i morgon då? Jo då lägger jag mig under kniven och gör en gastric bypass operation. Jag har helt enkelt fått nog!
Att vara fet ett helt liv är inte roligt. Att behöva banta ett helt liv är tortyr. Att misslyckad gång på gång knäcker mig mentalt. Jag har till slut insett att jag behöver hjälp! Vad jag kan minnas var jag tjock redan i lågstadiet, tjock och lat! Sen fortsatte det. Innan jag slutade gymnasiet vägde jag över 100 kg. Inte kul för en tonåring. Övervikten gjorde det jobbigt att röra på mig vilket resulterade i att jag inte gick ned. Jag började att jobba, fick egna pengar och kunde köpa allt gott som pizza o godis... Mums vad gott, tick tick på vågen. Jag träffade Roine och kärleksmys resulterade i ännu mera fläsk runtom min redan alltför feta lekamen. Visst har jag gått ner under årens lopp, senast inför IVFn; 35 kg, sen efter missfall, graviditet o förlossning +16 kg igen, stön. Hopplöst!!!
Endast 2-5% klarar att bibehålla sin viktminskning som är gjord på egen hand. Det är den fakta som gjorde att jag slutligen bestämde mig! Jag har sedan Ida föddes försökt att gå ner i vikt för att få göra en ny IVF. Ett helt år har gått men jag fixar det inte den här gången. Den biologiska klockan tickar och pressen blir allt större för var dag som går. I augusti skulle ägget sättas in var det tänkt, men jag är för fet. Hela livet har denna vikt begränsat mig och mina drömmar. Nu får det bli ett slut på det. Operationen innebär att jag måste vänta ytterligare ett år innan jag får bli gravid igen men om jag skulle försöka på egenhand och återigen inte klarar set så kanske vi aldrig kommer till skott.... Det här känns rätt!
Jag beslutade mig för en månad sen och nu händer det. Det blir ytterligare en månad med flytande föda men då är utbudet desto större än Modifast vilket känns befriande skönt. Allt är inte negativt med min övervikt. Jag har blivit stark av motgångarna! Jag är en kämpe, precis som Åsa skrev i en kommentar. Jag har fått lov för att hålla näsan över vattenytan! Jag har fått lov att kämpa för att få det jag vill och det stärker när jag har lyckats! På något konstigt sätt uppnår jag de flesta målen jag har satt upp, hur omöjligt det en verkar! Nu ska jag klara att nå mitt mål att bli normalviktig vilket för mig är 74 kg.
Startvikt den 10/8: 118 kg
Vikt efter modifast 23/8: 112
38 kilo kvar då...... :-)
Kan jag fixat'
KLART JAG KAN!!!
Jag sitter på tåget påväg mot kungliga hufudsraden. Där väntar ett besök med en narkosläkare samt lite provtagning inför morgondagen. Vad händer i morgon då? Jo då lägger jag mig under kniven och gör en gastric bypass operation. Jag har helt enkelt fått nog!
Att vara fet ett helt liv är inte roligt. Att behöva banta ett helt liv är tortyr. Att misslyckad gång på gång knäcker mig mentalt. Jag har till slut insett att jag behöver hjälp! Vad jag kan minnas var jag tjock redan i lågstadiet, tjock och lat! Sen fortsatte det. Innan jag slutade gymnasiet vägde jag över 100 kg. Inte kul för en tonåring. Övervikten gjorde det jobbigt att röra på mig vilket resulterade i att jag inte gick ned. Jag började att jobba, fick egna pengar och kunde köpa allt gott som pizza o godis... Mums vad gott, tick tick på vågen. Jag träffade Roine och kärleksmys resulterade i ännu mera fläsk runtom min redan alltför feta lekamen. Visst har jag gått ner under årens lopp, senast inför IVFn; 35 kg, sen efter missfall, graviditet o förlossning +16 kg igen, stön. Hopplöst!!!
Endast 2-5% klarar att bibehålla sin viktminskning som är gjord på egen hand. Det är den fakta som gjorde att jag slutligen bestämde mig! Jag har sedan Ida föddes försökt att gå ner i vikt för att få göra en ny IVF. Ett helt år har gått men jag fixar det inte den här gången. Den biologiska klockan tickar och pressen blir allt större för var dag som går. I augusti skulle ägget sättas in var det tänkt, men jag är för fet. Hela livet har denna vikt begränsat mig och mina drömmar. Nu får det bli ett slut på det. Operationen innebär att jag måste vänta ytterligare ett år innan jag får bli gravid igen men om jag skulle försöka på egenhand och återigen inte klarar set så kanske vi aldrig kommer till skott.... Det här känns rätt!
Jag beslutade mig för en månad sen och nu händer det. Det blir ytterligare en månad med flytande föda men då är utbudet desto större än Modifast vilket känns befriande skönt. Allt är inte negativt med min övervikt. Jag har blivit stark av motgångarna! Jag är en kämpe, precis som Åsa skrev i en kommentar. Jag har fått lov för att hålla näsan över vattenytan! Jag har fått lov att kämpa för att få det jag vill och det stärker när jag har lyckats! På något konstigt sätt uppnår jag de flesta målen jag har satt upp, hur omöjligt det en verkar! Nu ska jag klara att nå mitt mål att bli normalviktig vilket för mig är 74 kg.
Startvikt den 10/8: 118 kg
Vikt efter modifast 23/8: 112
38 kilo kvar då...... :-)
Kan jag fixat'
KLART JAG KAN!!!
