Ugglas gamla slagdänga....
4 sekunder.................. Det var ungefär så när jag skulle lägga Ida igår, i hennes egen säng vet ni. Nej då i 4 minuter och 29 sekunder befann hon sig i sin spjälsäng, gråtande, förtvivlad och i full färd att försöka rymma. Tro det eller ej men hon lyckades klättra ur och då fick hon komma tillbaka till vår säng, för jag vill ju inte att hon ska ramla ur spjälsängen. Vi får invänta bättre dagar och en annan säng, en juniorsäng. Så var det med det. Vi får fortsätta ligga som sardiner i en trång liten konservburk några år till.
