Nu är det dax
" Visst är det mysigt att sova nära sitt barn. Men så plötsligt en dag känns närheten mest svettig, sängen är trång och sömnen hackig. Du vill inget hellre än att få tillbaka din egen säng. Men hur gör man?
Barn- och skolpsykolog Krassimira Gonzalez i Stockholm möter många slutkörda föräldrar som lider av sömnbrist.
– Jag säger aldrig åt någon att sluta sova tillsammans med sitt barn om de inte själva vill det. Det finns ingen särskild ålder då barnen ”bör” sova själva. Men när man börjar störa varandra om nätterna är det kanske dags att göra en förändring, tycker hon.
Alla barn, utan undantag, vaknar till flera gånger varje natt. Ungefär var tredje timme är vanligt men riktigt små kan vakna ännu oftare. Vissa somnar lätt om själva. Andra kommer tassandes till föräldrasängen framåt småtimmarna, medan en del ligger hela natten hos mamma och pappa.
– Barn som vill ligga hos föräldrarna är inte mer otrygga än andra. De gör det av vana och för att de tycker att det är mysigt, säger Krassimira Gonzalez.
NATTAS I EGEN SÄNG
Den som väntar på att sonen eller dottern själv ska propsa på att få ligga i egen säng får ha rejält tålamod. (JASSÅ OJ DÅ, DÅ SKA VI NOG INTE VÄNTA LÄNGRE/ANN).. Men när ni själva har bestämt er för att ni vill förändra era sovrutiner finns det några saker ni kan göra.
Kruxet är att få barnet att somna om igen utan att väcka någon annan. För att det ska vara möjligt måste barnet först och främst nattas i sin egen säng på kvällen.
Somnar det någon annanstans – i din säng eller kanske i tv-soffan – för att sedan bäras till den egna sängen kommer det förmodligen inte att somna om själv under natten.
– Barnet reagerar på förändringen och upplever att något är fel om det vaknar på annan plats än där det somnade. Då kommer det garanterat att ge sig till känna, säger Krassimira Gonzalez.
– De flesta barn som är ovana att nattas i egen säng protesterar högljutt när du lägger ner det där. (DET KAN JAG INTYGA, JAJAMENSAN/ANN) Din uppgift som förälder är då att stanna kvar i rummet men utan att ge efter för krav på att bli upplyft, säger Krassimira Gonzalez. (OCH HUR ENKELT ÄR DET DÅ?? IKVÄLL SKA JAG INTE LYFTA UPP, JÖSSES HERRE GE MIG STYRKA, KRAFT OCH MOD ATT PALLA TRYCKET BARA TACK/ANN).
– Att barn skriker eller gråter i samband med att man försöker ändra en rutin är inte skadligt för dem. (MEN DET GÖR JU ONT I ETT MAMMAHJÄRTA JU / ANN) De allra minsta har inget annat sätt att uttrycka sitt missnöje på. Genom att stanna kvar i rummet förmedlar du ”jag finns här hos dig men nu är det dags för dig att sova”. Däremot får du aldrig tvinga barnet att lägga sig ner. Det får bara motsatt effekt.
Publicerad i Vi Föräldrar nr 7, 2009.
Sen läste jag lite inlägg här och där på nätet och nu är jag nervös!!!!!!!!! Hur ska vi fixa detta. Kommer nog att ta en sisådär 3-5 veckor. Tålamod är en dygd, hm. En stor kvällsdos tålamod hitåt tack.
SÅ ÖNSKA OSS LYCKA TILL, JAG ÅTERKOMMER MED RAPPORT OM HUR DET GICK!!!!!!!!!!!!!!
