Fru Bergström

Idag har jag och morsan fått oss ett gott skratt, har nog förlängt livet med flera år faktiskt.

Mamma var här och hälsade på, i väntan på att Ailie och hennes kompis skulle ringa efter att de hade promenerat med ett par hundar... Mamma väntade och väntade och väntade... till sist tog hon upp mobilen och smsade; inget svar.

Tålamodet började tryta något hos mor som hade annat att göra och hon tog åter upp mobilen och ringde den här gången upp, med högtalaren på!! =) JAPPY, ropade Ailie till någon annan som den tonåring hon är som inte alltid vill prata med sin mamma när hon hänger med vänner antog jag.... Det var en anfådd och lätt stressad Ailie som därefter började prata med vår moder, hon sa att hon inte kunde prata, men morsan hon stre´på och undrade varför då. Då sa Ailie: -Jag är liiite upptagen just nu.. och hon verkade inte alls särskilt välvillig till att berätta varför hon inte kunde prata! Men efter en liten stund kröp det fram att hunden hon skulle ut och gå med hade smitit och de var ute och letade, och hon skulle ringa upp när de hittat byrac... jag menar hunden. Innan Ailie hann avsluta samtalet hörde vi hur hon återigen ropade: JAPPY med stor desperation i rösten som hade en darrande vibration och en väldigt hög oktav och så kom en rejäl busvissling, klick, samtalet avbröts!

För Er som inte hörde hela samtalet låter detta kanske inte alls roligt, men oj vad vi skrattade och därefter skämtade vi om vad de skulle säga när de hittade hunden: JIPPY................ Stört-roligt ansåg jag och morsan iallafall.