Ingen riktig djurvän, ni vet
P.g.a allergi och dåliga erfarenheter så är jag inte någon riktig djurvän. Vissa hundar är bara lömska och opålitliga varför jag låter bli att över huvud taget beblanda mig med dem.
Första gången jag blev biten var det en liten tax som inte ville bli ihopblandad med en häst (jag försökte nämligen rida på honom). Det var våran egen lilla Lucas och jag var nog bara ett par år. Ja egentligen bet han nog inte utan nafsade som varning men det räckte för att sätta skräcken i en liten tjej...
Andra gången jag blev hundbiten tror jag att jag var 5-6 år, det var en svart schäfer och han var nog bara galen! Han gick till attack när jag gick förbi honom i köket där jag var och hälsade på hos en granne.
Sen har jag nog bara blivit biten två gånger till av två olika hundar. Men jag ställer mig frågan: ska folk behöva bli bitna av hundar när människan inte gjort något???? Oacceptabelt enligt min mening!!
Men från hund till häst, jag minns så väl fjordingen Hanna som våra grannar hade när vi var små. Hon var lugn och beskedlig, ja: ända tills hon kom ur hagen och var lös, fri!!! Hon sprang som om hin håle satt fast i svansen på henne!! Ganska obehaglig upplevelse att komma förbi just då, när en jättehäst skenar!! Den dagen blev det nog en fartrand i någons kalling....
Såg i Aftonbladet att polisen fått till uppgift att fånga en häst och då var det här sättet inte helt fel enl. min fega mening!!
Foto: Pontus Orre, Aftonbladet
Polisen Maria gjorde sig inte bet utan tog hästen genom bilrutan - i farten! Genialiskt!! Närmare än så hade då inte jag gått, det vill jag lova. Jakten var som mest uppe i 40 km i timmen. Det måste vara det närmaste vi kommer vilda western i dag.
Första gången jag blev biten var det en liten tax som inte ville bli ihopblandad med en häst (jag försökte nämligen rida på honom). Det var våran egen lilla Lucas och jag var nog bara ett par år. Ja egentligen bet han nog inte utan nafsade som varning men det räckte för att sätta skräcken i en liten tjej...
Andra gången jag blev hundbiten tror jag att jag var 5-6 år, det var en svart schäfer och han var nog bara galen! Han gick till attack när jag gick förbi honom i köket där jag var och hälsade på hos en granne.
Sen har jag nog bara blivit biten två gånger till av två olika hundar. Men jag ställer mig frågan: ska folk behöva bli bitna av hundar när människan inte gjort något???? Oacceptabelt enligt min mening!!
Men från hund till häst, jag minns så väl fjordingen Hanna som våra grannar hade när vi var små. Hon var lugn och beskedlig, ja: ända tills hon kom ur hagen och var lös, fri!!! Hon sprang som om hin håle satt fast i svansen på henne!! Ganska obehaglig upplevelse att komma förbi just då, när en jättehäst skenar!! Den dagen blev det nog en fartrand i någons kalling....
Såg i Aftonbladet att polisen fått till uppgift att fånga en häst och då var det här sättet inte helt fel enl. min fega mening!!
Foto: Pontus Orre, Aftonbladet
Polisen Maria gjorde sig inte bet utan tog hästen genom bilrutan - i farten! Genialiskt!! Närmare än så hade då inte jag gått, det vill jag lova. Jakten var som mest uppe i 40 km i timmen. Det måste vara det närmaste vi kommer vilda western i dag.
