Pepptalk med mig själv!
Nu fyller jag snart ojämnt! I och med min födelsedag är hösten offentligt här, liksom det är offentligt att jag är MEDELÅLDERS!! Ruinens brant är nära, jag har faktiskt det sista halvåret genomlidit en åldersnoja eller mindre ålderskris! Jag har för första gången insett att jag inte är odödlig och att jag inte är, eller kommer att bli 25 igen. På något vis har jag stannat vid 25 iallafall mentalt och nu har sanningen stirrat mig i vitögat... Det kom som en smärre chock för mig konstigt nog, med tanke på mitt jobb!?
Livet går, för oss alla! Men därför har jag känt att jag vill leva livet, här och nu. Varför sitta och gräma mig på något ålderdomshem att jag inte gjorde mer saker, besökte mer platser, busade mer med pojkarna, umgicks mer med vännerna osv. Nej, faktiskt tycker jag att jag har skärpt till mig och har varit rätt social den senaste tiden och jag känner mig nöjd med mitt liv! Jag har världens bästa make, kan resa och hitta på saker tack vare att jag har ett bra jobb som jag också trivs med. Jag har börjat att motionera och gillar det, jag har dom bästa vänner nån kan tänka sig och ett bra hus. Jag är frisk också, inte att förglömma till den positiva delen. Det negativa med min ålder och min livssituation är så klart barnlösheten, och att vi inte kan få barn på det enkla, traditionella sättet... Klockan tickar ju på vet ni! Men va fan, sånt e livet. Jag har ju faktiskt rabblat upp massor på positiva sidan och bara en sak på negativa, vilket är positivt! Nej hörninini, det har svammlet borde vara förbjudet att publicera! Summa summarum, tiden går lika fort för alla, helt rättvist, ingen kan göra något åt det utan det är bara att hänga med. Därför är det att gilla läget och må bra eller att inte gilla läget med risk för att inte må så bra! Jag försöker att välja det förstnämnda. God natt!
